Stsäggo-Janni, rååmasi och gårr

villon

Den här veckan har anekdoter om Stsäggo-Janni och rååmasi kommit in till Kronomagasinet.com. Allra längst ner i inlägget har vi även information om ordet gårr som vi hittade i Språktidningenså dagens inlägg är lite Nedervetil- och Karlebyinspirerat. Hoppas ert veckoslut har varit fint!

Stsäggo-Janni

Vår första berättare minns en kort anekdot om en person som kallades för ”Stsäggo-Janni”.

Ter i Krombi finsta e ein gubb som di kalla ti Stsäggo-Janni o så var e tå ante lillpojtsin som kom från sundasskolan o tå råka an mööt just Stsäggo-Janni o pojtsin fråga an et: ”Ere ty som kåmber från himmeln”.

Ja fundra no et Stsäggo-Janni skratta i stsäddsi sett.”

Rååmasi

Vår andra berättare har en historia om ordet rååm.

 ”Tidigt nittonhundratal, då staden Gamlakarleby ännu var relativt liten. Hakalax stadsdel räknades nästan ännu till landsbygden. Riktiga stadsbor hade nog den åsikten att Hakalax e Hakalax, å stan e he som finns på anna siidå sunde, alltså södersiidå. Rödsö följande norrut från Hakalax var jo klart å tyydlit lande söis så e er ännu i daa.

Nå allt noo, röössipojka fäälast te stan på löödaskvälda å tå måsta de jo djenom Hakalax så klaart. Å nästan alltjämt hamna de å slåås me Hakalaxpojka, fö reviira va jo klaar. Tå Röössipojka kom heim så beräätta de åt mamma på sondasmårne —noo haar te vaale pitå tömte Hakalaxpojka, tå an liite påtar döm me stööre i ööga så byri de rååm.

Denna historia har jag låtit mig berättas av någon från Gambelkaabi minns int vem, kanske min svärfar som var äkta Gambelkaabibo. Dehär blev mycket Gambelkaabi, men det bekräftar att ordet rååm förekommer i många dialekter här i våra trakter, tror jag. Ett annat ord för ordet gråta är ordet pyyl, han elder hon for heimpyyland om man gjorde sig illa t.ex.”

Men så funderar berättaren vidare och kommer fram till att:

…e va no lite szillna på rååm å pyyl. Man rååma om an stöjt se så e too rikti såårt, pyyla djoor an om an valt pesa elder annos reeta, Så te pyyl betyydd no et an va pito.”

Gorr/gårr

Till sist några rader om ett ord som vi i norra Österbotten främst förknippar med Karleby- och Nedervetildialekten.

I januarinumret av Språktidningen undrar en läsare från Värmland hur ordet gôr har uppkommit och berättar att i Värmland används det som förstärkningsord i till exempel gôrbra och gôrdåligt.

I svaret från Institutet för språk och folkminnen kan man läsa att gôr kommer från substantivet gorr (även går): ordet är ett gammalt germanskt ord som betyder ’smält mag- eller tarminnehåll hos djur, skit: smuts; var (i böld); gyttja’. I dagens svenska hittas gorr främst som dialektord:

”När gôr fungerar förstärkande, som i gôrbra, finns det en direkt parallell i ordet skit som också kan användas som förstärkande led: skitbra och skitgott. Man känner till att gorr– har använts så här sedan mitten av 1500-talet, men sannolikt längre än så. Ordet gorr/gôr förknippas framför allt med Götaland.

Det finns också verb som gorra (gôra) ‘vara från sår; smutsa ner; mula med snö’, gorra ihop (gôra ihop) ‘slabba ihop’ och adjektivet gorrig (gôrig) som betyder ‘kladdig; geggig’. Besläktade dialektord är göra (jöra) ‘jäsa’ och gorm ‘smuts, innanmäte i fisk’.”

Har ni några funderingar kring detta gamla och omtyckta ord?

IMG_0755

Källa: Språktidningen januari 2013

Annonser

3 responses to “Stsäggo-Janni, rååmasi och gårr

  1. Nej, jag kan inte komma på något sådant direkt. Det närmaste är att vi kan håost åpp nain gållo, dvs slem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s