Babyskrock från Kronoby

När vi surfade runt på den stora vida webben snubblade vi över F. Burjams avhandling ”Den skandinaviska folktron om BARNET under dess ömtålighetstillstånd i synnerhet före dopet” från 1917. I avhandlingen behandlar Burjam de faror som enligt gammal nordisk folktro kan hota det odöpta barnet. Han har undersökt skrock från alla de nordiska länderna samt Estland och Kronoby finns välrepresenterat i avhandlingen.

Här följer några godbitar om vad man trodde i Kronoby med omnejd:

En av de värsta sakerna som kunde hända var om barnet blev bortfört av de onda andarna, de underjordiska (yndjibyggare) eller trollen. I Kronoby trodde man att fick trollen bara tillfälle så skulle de smyga in i det tomma rummet och stjäla barnet. Därför fick man inte lämna odöpta barn ensamma utan övervakning. Man kunde även skydda sig mot trollen genom att sätta en bok (psalmbok eller annan ”gudsordsbok”) under barnets bolster och en slant i bädden. Välsignelser kunde också ha en skyddande effekt.

Även i Terjärv satte man bibeln under det odöpta barnets huvud och i lindan ett mynt. Då kunde den onde icke ”krossa” barnet. Så länge barnet var odöpt höll man under dess huvudgärd antingen en bok och något föremål av järn eller en abc-bok och en sax. Saxen skulle helst vara öppen så att den bildade ett kors.

Då trollen förde bort barn, lämnade de istället kvar en varelse av sitt eget släkte, vanligtvis ett barn, en byting eller bortbyting.  I början såg bortbytingen precis ut som det bortförda barnet men inom kort började den utveckla karaktäristiska drag: den blev missbildad och svagsint. I Kronoby identifierade man bytingar med hjälp av följande kännetecken: ”Han är svart till färgen, vanskaplig, kan lära sig varken tala eller gå. Han har stort huvud.” I Oravais såg bortbytingarna ut på följande sätt: ”Han är på ett eller annat sätt missbildad och idiot” och i Petalax var de puckelryggiga, dövstumma och sinnessvaga. I Södra Österbotten trodde man att det var just därför som trollen lämnade bort sina egna barn, för att de var så fula.

troll

Om man ville bli säker på att barnet var en bortbyting kunde man ta till flera knix som alla gick ut på att få bytingen att glömma sin antagna roll och genom ord röja sin härkomst.  Man försökte förvåna honom så pass att han förrådde sig själv. I Sjundeå kokade man först vatten i bägge halvorna av ett äggskal. Därefter lämnade man bytingen ensam som då började skratta och utropade: ”So gamal ja ä, so ha ja int alder sätt att man kokar vatn i äggskale”. Då var ”tontarna” tvungna att återlämna det stulna barnet och ta sitt eget tillbaka.

Bortbytingen kunde också röja sin rätta identitet vid dopet. Det var faddrarnas uppgift att se om barnet betedde sig misstänksamt under dopet. Ifall barnet tyckte om att omge sig med ormar, snokar och paddor kunde det också väcka farhågor om att barnet i själva verket var en bortbyting.

Om man ville ha sitt eget barn tillbaka och bli av med bortbytingen så skulle man vara hårdhänt mot honom. Från Kvevlax rapporteras det att man förde ut bytingen tre torsdagar i rad ut på gården och slog honom. På den tredje kvällen kom en trollpacka gråtande och skrek att de inte fick slå ihjäl hennes barn. Då gav hon tillbaka det bortförda barnet och tog sitt eget tillbaka.

I Närpes och Vasa-trakten låtsades man vara på väg att slänga in bytingen i elden eller slå honom med en kniv, då skulle trollpackan dyka upp och vilja byta barn. På Åland kunde man säga följande formel då man ville att bytingen skulle försvinna: ”Är du av kristliga föräldrar, så välsigna dig Gud men är du av fanen, så far på din husbondes rygg”.

En sägen från Kronoby berättar om när de övernaturliga varelserna lämnade en byting så dikterade de några villkor som måste uppfyllas för att bytingen skulle försvinna:

Några tiggargossar såg två gubbar byta barn i en gård. Gubbarna kom överens om att åt ”bytesbåne” ge så lång livstid som en knut fanns av det hus som man höll på bygga på gården. Efter en tid brann huset upp och precis då sista väggen föll så ”sjaelest” barnet.

Kommer ni på mera skrock från Kronoby relaterat till småbarn?

I Burjams avhandling finns även andra tips om hur man ska bete sig vid barnafödelse, dop och vid tvättning av barnet (det var viktigt hur badvattnet hanterades) så ta er en titt på den om ämnet intresserar! Till exempel, vill man att barnet ska slippa ohyra så bör man, enligt sägen från Kronoby, lägga vigselringen i det första badet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s